Ängens miljö och val av växter
Ängsblommorna väljs enligt växtplatsens omständigheter
Ängar är ofta som en mosaik av växter. I olika delar av området växer väldigt olika blommor.
Läs mer om växtplatserna.
Ljus
Blomsterängar i naturen är soliga platser och ängsväxter behöver direkt solljus för att blomma. Kattfot klarar sig inte i skuggan av andra växter.
På halvskuggiga ängar silas solljuset mellan trädens löv eller ängen är solig bara en del av dagen. På lövängar som är ljusa på våren och skuggiga på sommaren passar vårblommor som gullviva och vårärt.
Skuggiga ängar får direkt solljus bara en liten del av dagen, men är i övrigt öppna och ljusa. Ängsvädd är en växt som trivs på ljusa skogsängar och som gillas av fjärilar.
På riktigt skuggiga ställen, t.ex. bland barrträd, trivs närmast skogsarter. Blommor som gillar sol finns inte eller blommar inte på grund av ljusbristen. Gullris är en vild blomma som passar på skogsängar.Fuktighet
Ängar på berggrund är mycket torra och heta växtplatser. På berget är jordunderlaget obefintligt. Sedumarter är suckulenter som lagrar vatten i skaft och blad.
Torra ängar är ofta karga växtplatser. Växterna blommar med hjälp av vårfukten och är anpassade till att tåla den torra perioden mitt på sommaren. Blommor som klarar sig på karga torrängar är bl.a. styvmorsviol och tjärblomster.
Friska eller normala ängar har i tiden varit de bästa höängarna. Högsommarens torra period är kort. Den vilda ängen växer och blommar rikligt. Typiska blommor på sådana ängar är bl.a. liten blåklocka och prästkrage.
Fuktiga ängar är ofta strandängar eller lågt belägna. Växterna får vatten hela växtperioden. Växtligheten är frodig. Blommor som trivs på fuktiga ängar är bl.a. smörbollar och fackelblomster.
Mycket våta växtplatser passar strandväxter. Svagt sluttande låglänta strandängar är fuktiga även under torra perioder och vårfloden kan vara länge. I ängens våta svackor trivs kråkklöver och svärdslilja.
Jordmånen
Sandig jord är varm och tjälar inte.
Sand lagrar inte vatten, så jorden torkar fort på våren.
Näringsämnena sköljs med vattnet djupt utom räckhåll för rötterna.
På sandig jord kan växtligheten vara gles i flera år efter sådden. Den lågväxande färgkullan blommar vackert.
Lerig jord behåller vatten och näringsämnen.
Den är fuktig och kall.
Lera tjälar på vintern och spricker av torka på sommaren.
Rörelserna kräver hållbarhet av växternas rötter.
Morän passar bra som underlag för en äng. Det är den vanligaste jordarten i både Sverige och Finland.
Morän innehåller fin och grov sand, grus och stenar. Vanligen blandat med lera och mull.
Morän behåller en lämplig mängd av både vatten och näringsämnen. Sandig morän tjälar inte och är ett varmt växtunderlag.
Mulljord är näringsrik och växterna växer frodigt. Marken är alltid täckt av växtlighet.
Konkurrensen mellan växterna är hård och arter som trivs i karg jord klarar sig inte.